Home > Uncategorized > ”Vi vet inte om man kan bli gravid i 40 procents gravitation”

”Vi vet inte om man kan bli gravid i 40 procents gravitation”

December 14th, 2013

Idag landsatte Kina sin första sond på månen. Men trots att både Indien och Kina alltså börjat visa musklerna på senare tid är det alltmer tydligt att de nationella rymdprogrammen, urlakade på resurser och i klorna käbblande politiker, sakta men säkert tappar iniativet till privata aktörer. 2004 blev Spaceship One det första privat finansierade farkost som tog sig över den officiella gränsen för där rymden börjar, från 2017 tänker NASA förlita sig helt på privata aktörer för att forsla astronauter till och från rymdstationen ISS. Och idag har jag varit och lyssnat på ett grymt fascinerande föredrag av holländaren Bas Lansdorp, som är på god väg att skicka de första fyra nybyggarna till Mars 2025. Utan någon returbiljett.

Lansdorp är grundare av Mars One, ett företag som vill skapa en permament bosättning på Mars. Kostnaden beröknar Landsdorp till sex miljarder dollar för den första besättningen på fyra austronauter, och fyra miljarder dollar för varje ytterligare besättning. Det är radikalt billigare än motsvarande beräkningar som Nasa gjort för trippen, vilket delvis beror på att Mars One bara ska använda existerande teknik för rakter, landingsmoduler och så vidare.

Men den stora besparingen ligger i att helt enkelt inte planera någon hemfärd för austronauterna, som får bo kvar på Mars resten av livet, med e-post och inspelade ljud- och videomeddelanden som enda navelsträng tillbaka till jorden och de nära och kära. (Radiosignaler tar i bästa fall ett antal minuter att nå jorden vilket gör ett vanligt telefonsamtal till en praktisk omöjlighet.) Kosten kommer till största delen bestå av växter som de odlar i ett växthus samt insekter, som är duktiga på att omvandla överblivna växtdelar till protein.

Låter det inte så lockande? 200.000 har redan ansökt om att få vara bland fyra första, som alltså kommer bo i fyra 50 kvadratmeter stora moduler, själva under sju månaders rymdresa och åtminstone två år på Mars innan nästa kull nybyggare ansluter.

Men även med denna rymdålderns motsvarighet till en bohemisk tågluff är sex miljarder dollar inget man snyter ur näsan. Bas Lansdorp och hans team räknar med att bekosta projektet genom att sälja tv-rättigheterna.

− London-OS fick in fyra mijarder dollar på sponsring och tv-rättigheter under tre veckor. Det var när vi insåg det som vi bestämde oss för att satsar på det här projektet, säger Bas Lansdorp.

Det låter onekligen som science fiction, men ska alltså vara en realitet om bara tolv år. Det är svårt att inte bli hänförd av dådkraften. Och så väl tekniskt som filosofiskt väcker det mängder av frågor, ingen vet exempelvis hur människokroppen påverkas av att vistas decennier i Mars miljö, som saknar jordens magnetfält och där gravitionen bara är 40 procent av den på jorden. Vad händer om någon av austronaterna blir gravid? frågar en i publiken.

− Vi vet inte om man kan bli gravid i 40 procents gravitation eller vad som händer med fostret under utvecklingen i livmodern. Vi kommer bara välja ut ansvarsfulla personer till den här turen, personer som förstår hur oansvarigt det skulle vara att inte skydda sig mot en graviditet, säger Bas Lansdorp.

På sikt är dock denna mänsklighetens yttersta utpost tänkt att bli en form av självförsörjande koloni där även barn kan komma till världen – eller i detta fall komma till Mars. Projektledningen har redan börjat fundera på de rättsliga konsekvenserna av ett sådant scenario, uppger Bas Lansdorp.

− De första modulerna kommer byggas av amerikanska företag och räknas därför som amerikansk mark, på samma sätt som om ett barn föds i ett amerikanskt flygplan. Men vad händer om ett barn föds i en ny modul som byggts på plats, blir det då den första marsianen? säger Bas Lansdorp.

Frågan blir hängande kvar i luften.

Uncategorized , ,

  1. No comments yet.
  1. No trackbacks yet.