Erik Olausson (konc)*

Ständiga rubriker de senaste dagarna om att “varselvågen har vänt” tvingar mig till ytterligare ett blogg-inlägg á la Bamse-skola om statistik, i det här fallet jämförelser.

För är det något man gillar inom ekonomijournalistiken är det jämförelser. Oftast handlar det om jämförelser mellan exempelvis omsättningen för Annika & Son:s skruvmutterfabrik år 2007 och omsättningen år 2008. Ibland gör man jämförelser kvartal för kvartal och i sällsynta fall månad för månad. Men riktigt spännande blir det när man jämför en kort tidsperiod med ett långt mellanrum, exempelvis första kvartalet 2007 mot första kvartalet 2008. Det är också då det finns störst risk för missvisande formuleringar och rena felslut. Så som rubriken “varslevågen har vänt“, vilket bara kan beskrivas som en jämförelse mellan äpplen och päron.

Men låt oss ta det från början. Om man vill titta på en utveckling av något slag, som arbetslösheten, BNP eller omsättningen för Annika & Son:s skruvmutterfabrik, finns det egentligen två sätt att göra det på. Antingen jämför man det senaste kvartalet med det som kom före det, det vill säga man jämför andra kvartalet 2009 med första kvartalet  2009. Har omsättningen gått ner eller upp under den tidsperioden?

Problemet med den jämförelsen är säsongsbundna variationer. Antag exempelvis att Annika & Son:s skruvmutterfabrik normalt går väldigt bra under vintermånaderna men att inte en jävel vill köpa skruvmuttrar på sommaren. En jämförelse mellan kvartal 1 och kvartal 2 blir då missvisande eftersom fabriken normalt går sämre under kvartal 2 än kvartal 1.

För att komma runt det problemet är den vanligaste taktiken att jämföra samma tidsperioder, år från år. För att veta hur det går för fabriken under kvartal 2 2008 jämför man helt enkelt med samma period 2008. Men även här finns ett problem: om något dramatiskt skedde under 2008 får det betydelsen för jämförelsen även under 2009.

Det är precis det som hänt med varselstatistiken. Under våren 2008 hade finanskrisen ännu inte slagit till och antalet varslade låg på cirka 5.000 personer i månaden. Men i september 2008 drog Leeman Brothers krasch ner ekonomin i putten och varslen sköt plötsligt i höjden. 8.000 personer varslades i september förra året, nära 20.000 i oktober. Här kan vi alltså tala om en varselvåg.

Under hela vintern och våren 2009 låg varslen på en hög nivå, men trenden var nedåtgående. I januari varslades 17.000 personer, i juni “bara” 10.000. Under sommarmånaderna går varslen normalt ner eftersom alla har semester istället för att säga upp varandra. I juli och augusti varslades 4.400 resp. 5.200 personer om uppsägning.

Men det verkligt intressanta händer i september. För första gången sedan krisen startar är nämligen septembers varselsiffror lägre än samma månad 2008. Det är detta som får rubrikmakarna att dra till med vågor som ebbar ut och andra nautiska liknelser. Men är det verkligen en rättvis jämförelse? Skälet till att siffrorna september 2009 legat lägre än september 2008 är ju inte att september 2009 var så mycket annorlunda än tidigare månader, men att siffrorna ökade så kraftigt i september 2008, då finanskrisen slog till på allvar. I själv verket var siffran i september 2009 inte mycket lägre än den i juni och maj samma år och till och med högre än under sommarmånaderna juli och augusti, tack vare säsongsvariationen.

Varselvågen ebbade i själva verket ut redan i maj, då antalet varslade sjönk från med nästan 5.000 personer jämfört med månaden innan. Tala om fruktsallad.

admin Uncategorized procent, statistik

Mark Twain lär ha sagt att det finns tre sorters osanningar: lögn, förbannad lögn och statistik. Men som journalist behöver man ju inte spä på det hela genom att fumla bort procenträkningen. Med tanke på hur stor del av journalistiken som faktiskt bygger på undersökningar, opinionsmätningar och andra sifferkällor är det märkligt att så många journalister verkar kämpa med en av högstadiemattens grundpelare.

Ett färskt exempel står Sydsvenskans nätsida för. “Ekomat dubbelt så dyrt” förkunnar rubriken, bara för att förkastas av första meningen i ingressen: “En kasse med ekologisk mat är upp till 50 procent dyrare än motsvarande kasse med konventionells producerad mat”.

Nej, det är inte dubbelt så dyrt med ekomat. Det är 50 procent dyrare – och det är en jäkla skillnad. I procenttalens värld krävs det nämligen en ökning med 100 procent för en fördubbling men en sänkning med 50 procent räcker för en halvering. Kostar den konventionella kassen 100 kronor kostar en kasse som är 50 procent dyrare 150 kronor. Vilket de flesta av oss knappast benämner som “dubbelt så dyrt”.

Ett lite krångligare men också betydligt vanligare fel handlar om ökning och ökningstakt.Precis som med fart och acceleration tycks många ha svår att skilja på än det ena än det andra, vilket kan resultera i rent felaktiga rubriker och formuleringar.

Anta till exempel att 100 personer ställer upp i Bingo-SM 2006. 2007 har deras bingospelande vänner anslutit sig, nu deltar 110 personer, en ökning med 10 procent. Året efter sveper Bingotrenden bokstavligen över landet och hela 132 personer ställer upp i Bingo-SM, det vill säga 22 personer fler än 2007. Det motsvarar en ökning på 20 procent (22 personer är 20 procent av 110 personer). Men 2009 är de flesta bingofantasterna redan med i tävlingen och de som inte anmält sig har viktigare saker för sig. Bara sju nya personer ställer upp i SM. Det innebär att deltagarlistan bara ökar med lite drygt fem procent (7/132 ≈ 0,053).

Det är ett klart trendbrott – men i ökningstakten, inte i ökningen. Det faktiska antalet deltagare ökar ju fortfarande, bara långsammare än tidigare. Trots det kan man ofta läsa rubriker i stil med: “Färre åker över Öresundsbron” när sanningen är att antalet resenärer över bron fortfarande ökar – bara inte lika snabbt som tidigare.

admin Uncategorized procent, statistik