Archive

Posts Tagged ‘vetenskap’

”Vi vet inte om man kan bli gravid i 40 procents gravitation”

December 14th, 2013

Idag landsatte Kina sin första sond på månen. Men trots att både Indien och Kina alltså börjat visa musklerna på senare tid är det alltmer tydligt att de nationella rymdprogrammen, urlakade på resurser och i klorna käbblande politiker, sakta men säkert tappar iniativet till privata aktörer. 2004 blev Spaceship One det första privat finansierade farkost som tog sig över den officiella gränsen för där rymden börjar, från 2017 tänker NASA förlita sig helt på privata aktörer för att forsla astronauter till och från rymdstationen ISS. Och idag har jag varit och lyssnat på ett grymt fascinerande föredrag av holländaren Bas Lansdorp, som är på god väg att skicka de första fyra nybyggarna till Mars 2025. Utan någon returbiljett.

Lansdorp är grundare av Mars One, ett företag som vill skapa en permament bosättning på Mars. Kostnaden beröknar Landsdorp till sex miljarder dollar för den första besättningen på fyra austronauter, och fyra miljarder dollar för varje ytterligare besättning. Det är radikalt billigare än motsvarande beräkningar som Nasa gjort för trippen, vilket delvis beror på att Mars One bara ska använda existerande teknik för rakter, landingsmoduler och så vidare.

Men den stora besparingen ligger i att helt enkelt inte planera någon hemfärd för austronauterna, som får bo kvar på Mars resten av livet, med e-post och inspelade ljud- och videomeddelanden som enda navelsträng tillbaka till jorden och de nära och kära. (Radiosignaler tar i bästa fall ett antal minuter att nå jorden vilket gör ett vanligt telefonsamtal till en praktisk omöjlighet.) Kosten kommer till största delen bestå av växter som de odlar i ett växthus samt insekter, som är duktiga på att omvandla överblivna växtdelar till protein.

Låter det inte så lockande? 200.000 har redan ansökt om att få vara bland fyra första, som alltså kommer bo i fyra 50 kvadratmeter stora moduler, själva under sju månaders rymdresa och åtminstone två år på Mars innan nästa kull nybyggare ansluter.

Men även med denna rymdålderns motsvarighet till en bohemisk tågluff är sex miljarder dollar inget man snyter ur näsan. Bas Lansdorp och hans team räknar med att bekosta projektet genom att sälja tv-rättigheterna.

− London-OS fick in fyra mijarder dollar på sponsring och tv-rättigheter under tre veckor. Det var när vi insåg det som vi bestämde oss för att satsar på det här projektet, säger Bas Lansdorp.

Det låter onekligen som science fiction, men ska alltså vara en realitet om bara tolv år. Det är svårt att inte bli hänförd av dådkraften. Och så väl tekniskt som filosofiskt väcker det mängder av frågor, ingen vet exempelvis hur människokroppen påverkas av att vistas decennier i Mars miljö, som saknar jordens magnetfält och där gravitionen bara är 40 procent av den på jorden. Vad händer om någon av austronaterna blir gravid? frågar en i publiken.

− Vi vet inte om man kan bli gravid i 40 procents gravitation eller vad som händer med fostret under utvecklingen i livmodern. Vi kommer bara välja ut ansvarsfulla personer till den här turen, personer som förstår hur oansvarigt det skulle vara att inte skydda sig mot en graviditet, säger Bas Lansdorp.

På sikt är dock denna mänsklighetens yttersta utpost tänkt att bli en form av självförsörjande koloni där även barn kan komma till världen – eller i detta fall komma till Mars. Projektledningen har redan börjat fundera på de rättsliga konsekvenserna av ett sådant scenario, uppger Bas Lansdorp.

− De första modulerna kommer byggas av amerikanska företag och räknas därför som amerikansk mark, på samma sätt som om ett barn föds i ett amerikanskt flygplan. Men vad händer om ett barn föds i en ny modul som byggts på plats, blir det då den första marsianen? säger Bas Lansdorp.

Frågan blir hängande kvar i luften.

Uncategorized , ,

Vetenskapens charlataner

November 5th, 2011

Det senaste dygnet har jag slukat boken Voodoo Science. Boken är skriven av Robert L Park, fysikprofessor vid Maryland University som även arbetat som fysikvärldens sambandsofficer med makthavarna i Washington. Voodoo Science kom ut år 2000 och känns till viss del ålderstigen med sina referenser till händelser och nyhetsdrev på 80- och 90-talen. Men den är ändå det mest läsvärda jag kommit över på ett tag. Med en humoristiskt glimt i ögat drar Park ner byxorna på de som medvetet eller omedvetet använder vetenskap som täckmantel för att nå sina egna mål. UFO-fantaster, homeopatisk medicin, ja till och med internationella rymdstationen ISS får sig en släng av sleven.

Utöver inblickarna i fysikens frågeställningar var det intressantaste exemplet nog upprördheten över elektromagnetisk strålning från elledningar under 1990-talet. En något högre andel leukemifall hittades hos barn som bodde under elledningar, vilket närmast spred panik bland befolkningen, med stämningar mot elbolagen som följd. Men någon orsak och verkan handlade det knappast om, i den mån det verkligen fanns ett samband berodde det snarare på att fattiga familjer tenderar att i högre grad bo under elledningar, de tenderar också att bli sjuka i större utsträckning. A ger som bekant inte alltid B, istället kan C ge upphov till både A och B, ett tema jag håller på att utforska närmare i den statistikskola för journalister jag filar på. För tro mig, att hålla isär korrelation och kausalitet är det långt ifrån alla som klarar.

Nu har jag precis sett att den gode Parks har en nyare bok, som utkom 2008. Får se till att bege mig till UB så snart som möjligt…

Uncategorized , ,

Gecko-kunskap, lektion 1

April 13th, 2011

Det här måste vara den roligaste meningen jag läst idag: “Geckos can stick to any surface, with the exception of Teflon, which was specifically engineered to prevent even van der Waals adhesion. (You might say that Teflon is the Anti-Gecko.)” Vem sa att kemi var tråkigt?

Uncategorized ,

Religion är som hockeyfrilla

March 30th, 2011

Jag har varit rätt dålig på att blogga den senaste tiden men har nu insett att en del av det jag skriver i statusraderna på Facebook faktiskt är bloggstoff. Det kanske inte måste vara så märkvärdigt för att platsa på bloggen. Som följande vetenskapsnyhet, den intressantaste jag stött på på senare tid. En grupp brittiska forskare har visat grupptryckets viktiga betydelse för att människor blir religiösa. När de religiösa hamnar i minoritet istället för majoritet krymper deras skara snabbt eftersom de sociala fördelarna med att vara religiös försvinner eller till och med förbyts i nackdelar. I några av de undersökta länderna håller religionen på att dö ut på samma sätt som färre och färre talar minoritetsspråk. Eller bär hockeyfrilla.

Sverige är inte med i undersökningen, men om vi varit det skulle jag tippa att vi hamnar i kategorin där religionen är på väg mot utplåning. Själv gick jag ur svenska kyrkan häromåret, något jag egentligen borde gjort för länge sedan. För hur snyggt är det egentligen med hockeyfrilla?

Uncategorized , ,

Gammal sanning i ny förpackning

October 15th, 2009

Jag blev glad i dag när jag läste Sydsvenskans läsarombudsmans spalt i dagens tidning (hittar tyvärr ej länk på nätet). Bertil Nilsson i Åkarp hade påpekat det häpnadsväckande i att Nobelpriset i kemi, som eventuellt kan bli avgörande för ett av de största hoten mot mänskligheten: resistenta bakterier, fick skral bevakning i tidningen medan sju sidor och dagar av förhandsspekulationer ägnades litteraturpristagaren Herta Müller. Bertil Nilsson i Åkarp, du må ha ett namn som för tanken till parodiskt griniga gubbar i 50-talets pilsnerfilmer, men du har min röst! Upp på barrikaderna bara.

Sydsvenskans chefredaktör Daniel Sandström försvarade sig med ett att tidningen faktiskt haft ganska okej bevakning av kemipriset, med grafik och dylikt som komplement, vilket är helt sant. Att skylla på att bevakningen av Herta Müller inte var så omfattande jämfört med sportbevakningen av ett till exempel lördagens match mellan Sverige och Danmark håller däremot inte – två fel ger inte ett rätt. Att svenska folket fått 90 procent av sina biologi- och medicinkunskaper genom rapporteringen om Zlatans ljumskar och Olof Mellbergs knän ursäktar inte att kultur som vetenskap särbehandlas i så hög grad som i dag jämfört med naturvetenskapliga och framförallt tekniska vetenskaper.

Förbannad? Javisst. Men förvånad? Nej knappast. Vetenskapsbevakningen i svenska dagstidningar är sporadisk och rapsodisk i bästa fall, icke-existerande i de flesta. Kulturvetenskaperna undantagna, givetvis.

Det är ett medvetet och kalkylerande val. Sydsvenskan har en eller möjligtvis två reportrar som skriver om naturvetenskapligt inriktade ämnen med jämna mellanrum. Inför Nobelpriset i litteratur stod däremot en hel fradgatuggande kulturredaktion och slet i kopplet, redo att kasta ur sig text efter text om den nya vinnaren.

Den som tror att Sydsvenskans prioriteringar inför Nobelprisutdelning var en isolerad händelse i tid och rum bör ta en titt på min magisteruppsats, som handlar om just vetenskapsbevakningen i svenska dagstidningar. En jämförelse mellan antalet framlagda avhandlingar inom olika vetenskapliga discipliner och deras genomslag i dagstidningarna visar till exempel att ungefär dubbelt så många avhandlingar om naturvetenskap som humaniora läggs fram varje år. Men antalet dagstidningsartiklar där avhandlingar inom humaniora nämns eller refereras till är nästan tre gånger vanligare.

Fick vi tuppjuck? Frågade läsarombudsmannen Gunnar Westerberg efter bevakningen av Herta Müller. Nej Gunnar. Inte mer än vanligt.

Uncategorized , ,

Ignobel bättre än orginalet

October 2nd, 2009

Sydsvenskan hade så mycket att göra med att berätta om sina utmärkelser på fredagsmorgonen att de verkar ha glömt bort följande klockrena fredagskratt. Missa inte fredpriset, som gick till Schweiziska forskare för deras studier om vilket som gör mest skada: att bli slagen med en tom eller full glasflaska i huvudet.

Ignobel-priset är som vanligt inte bara roligare än orginalet, det är också bättre på att visa den fantastiska bredd som finns inom forskarvärlden. Så länge nyfikenheten är ledstjärnan får det vara hur löjeväckande det vill, på något sätt för det ändå fram gränserna för det mänskligt nåbara. Rock on, flaskkrossande schweizare!

Uncategorized ,